Skrivet av

Om vetenskapen når tillräckligt djupt kommer den kanske så småningom att upptäcka all den kraft och visdom som finns i vårt inre i vårt undermedvetna. När de väl börjat färden inåt kommer de att utnyttja sin nyfikenhet och göra den till en språngbräda på vägen mot det undermedvetna som strålar i det fördolda i människors hjärtan.

Vi besitter ett inre arv, ett gudomligt medvetande som är tillräckligt rikt för att föra in världen i en ny guldåder. Men vi utnyttjar det inte. Därför att vi inte känner oss själva vet vi inte heller något om detta, det viktigaste av allt. I våra skolor får vi lära oss allt som inte är väsentligt för att leva. Då de flesta människor vill uppleva ett starkt egenvärde, stark självkänsla samt inre frid, harmoni och inre och yttre balans.

 

Men något av detta får vi inte lära oss. Utan bara sånt som vi egentligen inte har något värde, inget om oss själva. Om vi hade undervisats och tränats att förstå oss själva, skulle vi alla i dag kunna leva med lugna sinnen och leende, vänliga ansikten. Istället ser man överallt en gnagande ångest och rynkande pannor.

Vi människor reser vida omkring i världen för att utforska samt se och upptäcka höga bergstoppar, ändlösa hav och majestetiska floder, samt olika befolkningar men vi förbiser oss själva hela tiden. För de flesta av oss återstår det ännu att utforska vår egen hemlighet. Vad som varit dolt under
århundranden är fortfarande dolt.

De flesta av oss människor lever och dör utan att bry sig om, utan att veta om livet har en mening eller inte, om vi människor har något gudomligt inom oss eller om vi bara består av kött, blod, nerver och muskler. Vi är främlingar för vårt eget sanna jag. Det är ingen smickrande tanke för mänskligheten, men det är icke desto mindre sant att vi har skapat oss en felaktig uppskattning om oss själva. Hälften av våra sorger och misstag bottnar i detta faktum. Innan vi börjar yrkesutbilda oss, vore det mycket klokare om vi började med att studera oss själva.

Vi borde inte bara lyssna på andra utan börja lyssna på oss själva också. Vad vore nyttigare och bättre än att gå hem och ställa dig framför spegeln och bekänna alla dina brister och svagheter och din oförsvarbara okunnighet. «Jag själv» är ditt ständiga problem. Långt mer än en personlighet gömmer sig inuti dig. Historien om dr. Jekyll och mr. Hyde upplevs om och om igen av nästan alla.

Vi borde inte bara lyssna på andra utan börja lyssna på oss själva också.

Som jag ser det så är det din plikt att undersöka vem du är innan du försöker nå bortom dig själv. Sedan kommer du bättre att förstå vad du måste göra. Om vi verkligen vill lära känna oss själva måste vi vid någon punkt i livet överlämna oss åt en högre vishet, vårt sanna jag som känner till allt om oss, våra svagheter, våra misstag, våramöjligheter och vad som är vårt syfte med att leva.

Många ursprungsbefolkningar gjorde det förr i tiden genom en form av en meditation som kallades «själsresa» detta genom att gå ut ensam i naturen fastande, för att därigenom utforska det som fanns inom dem, svaren på deras livsfrågor. Detta är en möjlighet att få veta mera om sig själv och någon av de alternativ som vi måste välja för att få insikter om oss själva och svar på nästkommande frågor.

Hjälpte detta dig?

Dela gärna med dig isåfall. Känner du någon som hade kunnat ha nytta av detta? 

Facebook
Google+
Twitter
WhatsApp
Email

Berätta vad du tycker

Berätta vad du tycker, tänker och känner. Vi kan alla lära oss något från varandra.