Skrivet av

BRYT RÄDSLANS KRAFT OCH TA TILLBAKA MAKTEN ÖVER LIVET!

Du säger ofta «jag kan inte», när du i själva verket menar «jag vill inte» eller «det tänker jag inte göra». Du kan verkligen inte göra sådant som att hoppa upp på tak eller springa om en racerbil, men du kan komma över varje rädsla. Det kan vara obehagligt, du kan darra, svimma, svettas och få influensaliknande symptom, men du kan ändå göra det. Rädslan är inte bara en motståndare, den är också en guide och rådgivare.

Det är naturligt och till och med lämpligt, ett sundhets tecken, att låta rädslan lotsa dig genom fysiskt riskabla situationer, där bristande uppmärksamhet eller vårdslöshet skulle kunna leda till svåra skador eller döden. Inte desto mindre bör du uppskatta rädslan för dess viskande eller ropande varningar. Rädslan ropar till dig som en överbeskyddande mor, som du alltid bör lyssna till men inte alltid lyda. Visa det skrämda barnet inom dig större respekt, men mindre lydnad. Det kan ju faktiskt vara klokt eller dumdristigt, hjälpsamt eller hämmande. Uppskatta rädslan som en försiktighetens röst, men se den som en mur att klättra uppför, ett hinder att ta sig över, en utmaning att möta, en maning till handling.

När du märker att du undviker att göra vissa saker därför att du känner rädsla eller motvilja har du mött ditt sanningens ögonblick. Vad ska du då göra? Alla som har upplevt ett sanningens ögonblick, som har känt rädslan och hoppat från flygplanet, gått ut på scenen och satt sig vid pianot eller börjat tala inför en publik eller på annat sätt gått fram till kanten av stupet och hoppat, vet dessa något mer som vi försagda själar inte vet. Att när vi väl är uppslukade av handlingen försvinner eller bleknar rädslan, därför att uppmärksamheten inte längre är inriktad på vad som skulle hända, utan på vad som verkligheten händer. Rädslan kan finnas kvar, men du märker den inte.

Du kanske har upptäckt att ju mer rädsla du känner inför en utmaning, desto större blir känslan av upprymdhet när du har besegrat den. Få ord rymmer större tillfredsställelse än:«Jag klarade av det!» Varje gång du konfronterar din rädsla genom att göra det du vill eller behöver göra, praktiserar du insikt i vardagen. Då det visar sig att rädslan inte är en hindrande vägg, utan en dörröppnare av möjligheter, inte till världens ände, utan till dess början. Ibland måste du hoppa förtröstansfullt i blindo och skaffa vingar på vägen ner.

När det gäller att oroa sig för framtiden så är det oftast onödigt att lägga energi på det som du oftast inte kan påverka eller det som kommer att hända. Oron för framtiden grundar sig på rädslor du bär på. Om du kan eliminera dessa rädslor så kan du leva mera i nuet. Tar du hand om nuet på ett optimalt sätt så blir chanserna betydligt större att du framtiden kommer att utvecklas till den du är.

Som du har märkt är inte alla rädslor lika specifika och klart definierade som att hoppa från ett högt hopptorn eller hålla tal. På samma sätt som en del av oss inte märker när vi blir
manipulerade, utnyttjade eller förförda förrän det bankas in i skallen på oss, kan vi undgå att känna igen rädslans subtila och lömska manipulationer när den uppträder som en vag, knappt märkbar känsla av obehag eller tvivel. Ofta inser vi inte ens att det är rädsla vi står inför, när den uppträder i form av nervositet, tveksamhet, förhalning, motvilja, bristande intresse eller i sin mest lömska form tvivel på sig själv.

Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet. Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu.

Kunskap är många gånger nyckeln till minskad rädsla. Det sägs att vi alla är okunniga, men i olika avseenden. På samma sätt är vi alla rädda, men under olika omständigheter. Du och jag kan känna rädsla när vi står längst ut på ett tio meter högt hopptorn i simhallen och funderar på att göra ett svanhopp. Erfarna simhoppare känner dock ingen eller endast svag rädsla i samma situation, därför att ett sådant enkelt hopp inte längre utgör någon risk för dem. Men när de utförde sitt första svanhopp eller när de lär sig ett nytt moment som de inte provat tidigare, känner de också rädsla. Rädslan minskar i takt med att kompetensen ökar. Vår kunskap förbättrar ofta även självkänslan.

Under vår livsresa kanske vår rädsla når det stadium då vi möter varje situation med skräck för vad som kan bli fel. Under vår utveckling lär vi oss bit för bit att övervinna vår rädsla för människor eller för att göra saker som vi alltid har velat göra men inte vågat göra. Successivt lär vi oss att möta en situation, inte så att vi är rädda inför den utan så att vi ser vad den ger för möjligheter. Genom att du utvecklas kan du börja urskilja klart vad du är rädd för och hur du reagerar i början. Lär du dig mer om din rädsla oavsett hur obetydlig eller meningslös den är, så kan du fatta beslut om den istället för att bara reagera på den.

Om du ser tillbaka på några av de handlingar som du utfört under din livsresa upptäcker du att du inte var motiverade av en insikt att lyckas, utan snarare av en rädsla att misslyckas. Om denna rädsla för att misslyckas är förenad med alltför höga förväntningar kan det hända att du försmår tillfällen som du velat gripa, att du blir helt handlingsförlamade mitt i en ny djärv satsning eller kan det föranleda dig att tömma ut din energi på att undvika misslyckanden hellre än att lyckas.

Alla dessa rädslor berövar dig glädjen att utvecklas till den du är. Rädslan att misslyckas eller att uppträda som en misslyckad person kan förfölja dig nog så mycket i din utveckling. Som talesättet säger: «De som satsar djärvt måste ibland riskera att falla» Det ligger ett stort värde i att uppleva misslyckanden, avslag förlägenhet och skam. Du upptäcker att himlen inte faller ner utan att liver går vidare. Och om du fortsätter att försöka fortsätter du att utvecklas.

Rädslan för att misslyckas kan vara hälsosam om den hindrar dig ifrån att ge dig in i saker som du inte passar för eller om den dämpar din storslagenhet. Att du inte vill att något du ger dig in på skall misslyckas är en normal och sund reaktion, som kanske kan bidra till att du känner dig motiverad att arbeta hårdare. Frågan är, hur vet vi när vår rädsla för att misslyckas är realistisk och hälsosam och när den är en ohälsosam rädsla som hindrar vår utveckling och dominerar våra liv?

Ett sätt att komma fram till huruvida vår rädsla är realistisk eller ohälsosam är att prata om den öppet med någon annan eller att känna inåt i oss själva om det känns rätt för oss eller inte och följa den inre rösten, vi kan även ägna oss åt att vara i mental stillhet (meditation) för att få vägledning.

När det gäller rädslor och oro som ligger djupare kan den regelbundna vanan av mental stillhet tjugo minuter eller längre varje dag få betydande effekter på längre sikt genom
att du kommer i kontakt med ditt inre sanna jag som i sin tur innebär att du kommer till nya insikter om dig själv och våra rädslor samt din livssituation, det kan också ge dig en känsla av inre frid som lindrar din rädsla.

Low-key indoor portrait of a girl lying on a bed, hands over her mouth, white curtains on the background, lit with off-camera flash, Sydney 2012

Viljan att diskutera din rädsla öppet med en annan människa ger oss också en god insikt. Ofta finner du att du är offer för en falsk rädsla som försvinner när den ställs inför din egen
uppriktighet. Du kanske upptäcker att dina rädslor är normala och att de delas av andra människor och att du behöver arbeta med dem. Det är viktigt att komma ihåg att den som
har det sista beslutet, om du skall lyssna till en speciell rädsla eller inte, är du själv.

En människa som försöker bestämma sig för om han eller hon skall utvecklas, upptäcker kanske att ett sådant beslut är förenat med en del rädsla. Genom att dela rädslan upptäcker du att den är en normal reaktion och att den delas av många andra. Att dela med sig av din rädsla minskar dess makt över oss och ger oss styrka att fullfölja beslut trots att en del av vår rädsla kan kvarstå. Att veta att du inte är ensam och att du inte är den första som ställs inför ett visst beslut kan ge dig den styrka du behöver.

När du utvecklas i rätt riktning försöker du inte bli av med din förmåga att känna rädsla utan snarare att bli av med en rädsla som dominerar ditt liv eller gör intrång på fullkomligheten av din tillväxt och utveckling. När du blir medveten om dina rädslor och står ansikte mot ansikte med dessa har du mer valfrihet när det gäller hur du reagerar på dessa, men det krävs mod. Det engelska ordet för mod, «courage» kommer från det latinska ordet «cor» som betyder hjärta. Alltså kan vi säga att uppmuntra någon är att «använda hjärtat» att ge någon hjärta.

Att göra någon missmodig innebär att vi tar ut hjärtat (på engelska heter det discourage). Rädsla kan göra oss missmodiga. Den kan ta hjärtat ur kroppen på oss och hindra vår utveckling. Modet kan visa sig genom din vilja att ta ett litet steg emot fruktan hellre än ett överväldigande stort steg som du inte kan genomföra. Din vilja att ta en risk i fruktan är ingen liten bagatell. Om du delar denna triumf kan du få en grund att stå på så att du vågar ta flera steg och det uppmuntrar också vår omgivning. Att erkänna de framsteg du har gjort när det gäller att bli fri från den rädsla som dominerar ditt liv, ger upphov till mod och förtröstan när det gäller att bemöta dina rädslor i framtiden.

«Fri från rädsla» innebär att du är befriad från ett liv som är dominerat av rädsla hellre än att du är befriad från förmågan att känna rädsla. När rädslan leder oss fram till en kämpa och fly reaktion så kan det vara farligt och det är mycket troligt att det blir så genom att du är rädd för att misslyckas eller att avvisas.

En regelbunden inventering av den roll som rädslan spelar i våra liv gör att vi vågar erkänna att rädslan existerar. Genom att dela rädslan med andra får du det mod och den tillit som du behöver för att bemöta den samt genom mental stillhet det är två sätt att arbeta med dina rädslor för att komma till insikt och för att hitta din inre sanning och omvandla dem.

Rädsla är en känsla av bekymmer och oro. Jag definierar rädsla som den känsla i vår varelse som driver oss att sörja för vår säkerhet och trygghet. Att bemästra vår rädsla innebär att nå herravälde över den och inte låta sig styras av den. Men hur bemästrar vi den? Buddha föreslår att vi skall kuva, men inte helt eliminera, våra önskningar och behov. Buddhismen rekommenderar medelvägen, att vi skall göra oss lidelsefria. Andra österländska traditioner rekommenderar självbehärskning, kristendomen säger att vi skall älska Gud och Jesus som vår enda frälsningsmöjlighet och de praktiska filosoferna visar på instrument som hjälper oss att kuva våra begär med resultatet att vi kontrollerar det medvetna jaget för att bli det sanna Jaget.

K O Smith säger att «rädslan är frukten av otillräcklig, avgränsad eller förvanskad kunskap och ytterst ett symptom på störd inre harmoni». Vad vi enligt honom behöver göra är att: först slappna av och sedan helt lugnt granska oss själva tills vi kommer underfund med de verkliga orsakerna till våra inre spänningar, våra bekymmer och vår brist på själv behärskning. Då inser vi att allt detta inte har någonting att göra med vårt innersta väsen och inte heller har någon egen oberoende tillvaro, utan parasiterar på våra felriktade tanke energier. Det var lite olika tankar om hur vi kan besegra vår rädsla, även jag har några förslag om hur vi kan gå till väga för att besegra vår rädsla dessa är:

1. Att slå in på en väg som leder till befrielse för det sanna jaget
2. Att ta itu med att omprogrammera vårt liv.
3. Mental stillhet och tystnad (meditation)
4. Börja lyssna inåt, (känns det rätt så är det rätt)
5. Träna upp din närvaro och uppmärksamhet
6. Lär dig att andas rätt.
7. Livs och Självreflektion.

Det jag rekommenderar är ingenting nytt. De har under tidernas lopp framförts i många kulturkretsar och på många olika sätt. Vi måste börja med att studera vårt eget sanna jag. Vi måste undersöka oss själva lika objektivt som vi undersöker en stol eller en maskin. Vilka är våra starka sidor? Vilka är våra svaga? Vilka behov har vi, och vad har vi för önskningar och begär? När vi har kartlagt allt detta, måste vi lära oss avstå från det som vi inte behöver på vår självvalda och medvetna utvecklingsväg.

När vi objektivt studerat vårt eget sanna jag, kan vi ta del av hur andra har gjort före oss. Därmed kan läsningen av filosofiska, andliga böcker och skrifter vara till hjälp samt memoarer och biografier om personer som kommit närmare sin egen inre gudomlighet likaså. Allt detta ger jämförelse objekt. Vi finner att vi inte är unika. På livets väg finns det andra som gjort samma undersökningar, även om det kanske skett på andra sätt. Den kunskap de ger oss bekräftar att vi inte är ensamma. De och vi är spegelbilder av varandra.

Vi sitter i samma båt, och detta faktum behöver vi inse tidigt i livet. Den franske biologen Jean Rostand sade: «En person som alltför tidigt fjärmas från mänsklighetens gemensamma
intressen, utsätts för inre utarmning.» Låt oss därför inte fjärma oss från andra.

Det delfiska oraklet Sokrates gav oss uppmaningen «Känn dig själv», och Platon hans lärjunge påstod att «det liv som inte undersöks, är inte värt att leva». För att lära känna vårt sanna jag och inse vår samhörighet med andra, måste vi ge avkall på vår personliga välfärd till förmån för en alltomfattande kärlek och medkänsla. Besegrandet av vår rädsla är bara ett av de sätt på vilka vi kan uppskatta oss själva och mänskligheten. Vi gör varandra en tjänst genom att visa oss sådana vi verkligen är och vara öppenhjärtiga mot varandra på ett tillits- och kärleksfullt sätt. I sitt första brev säger Johannes (4:18): Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan.

Det finns bara kärlek i universum, dess fiende är inte hat, utan rädsla. Alla negativa känslor som existerar beror på rädsla, och är oftast en fasad för att lättare kunna stå ut med rädslorna. Problemet är att vi som sagt gömmer rädslorna bakom andra känslor, vilket gör dom svåra att finna För att bli lycklig och må som du förtjänar så handlar det om att du först och främst ska hitta dina rädslor som kan gömma sig bakom hat, ilska, avundsjuka, svartsjuka, sorg etc. Nästa gång du känner en negativ känsla, fråga dig varför du känner den, och vart den bottnar. Säg att du hatar en viss människa. Istället för att gå omkring och hata (sprida ännu mer negativitet), fråga dig då varför du hatar. Troligen kommer du fram till att människan i fråga trampat på en öm punkt, annars, hade du faktiskt inte brytt dig. Denna ömma punkt som hittades är din rädsla.

Vi kan säga att den som sårar dig faktiskt hjälper dig. Efter du insett att denne behöver mer hjälp än du, kan du börja granska dina ömma punkter (rädslor). Varför tog du egentligen så illa upp den där gången? Sluta försök bortförklara saker och ting och ta tag i det, jag vet att det kan kännas motigt. Se på dig själv från helt okritiska ögon, granska dig själv utifrån och in. Att bara acceptera att rädslan finns där är ett enormt steg.

De allra flesta rädslor grundar sig någonstans i rädslan av att bli utan. Utan kärlek, utan prylar, utan status, utan mat. Hur blir vi då kvitt denna känsla av yttre behov? Jag skall berätta hemligheten för dig .Att vara fattig på någonting är inte att ha lite, utan att känna det som om man hade lite. Nyckeln ligger i att ändra på dig själv, och sluta försök anpassa världen efter dina rädslor. När någon trampar på dina ömma punkter bör du först inse att det är mer synd om den som trampar än dig själv.

Den som trampar på dig har större rädslor än vad du har och måste hävda sig över dem, och även över dig. Jag ber dig inte älska din fiende, bara granska situationen. Inse att du inte är offret i dramat! Detta första steg är stort och väldigt svårt för många. Låt det ta den tid det tar, men ansträng dig! Inte för din fiendes skull, utan för din egen.

Du är nu väl medveten om rädslans kraft och hur fast vi människor sitter i dess grepp, men du är också medveten om möjligheterna till befrielse. En process som kräver både eget ansvar, insikt, vilja och mod. I detta för mänskligheten nödvändiga arbete finns dock hjälp att tillgå. Denna hjälp finner vi ur en universell gudomlig kraft med vilken vi kan bryta rädslans illusioner och återta vårt sanna ursprung. Denna kraft är kärleken. Kärleken är rädslans motpol. När vi är i kärlek är vi inte rädda, då har vi inget att frukta. Min upplevelse av kärleken är att den bor överallt och att den är mycket mer än bara en känsla. Allt vi behöver göra är att ta emot den och välkomna den i våra liv.

Kärleken är källan till allt som lever och existerar, universums ande. Kärleken läker allt det som en gång blivit sårat. Kärlek eller rädsla, den ena utesluter den andra. I kärlek finns ingen rädsla, i rädslan ingen kärlek. Kärleken blir den avklarnade enkelheten, utan alla problem som kommer genom ditt ego och överlevnads jag. Antingen är du närvarande i den, därmed är du kärlek. Eller så är kärleken frånvarande och då kan man vara säker på att rädslan finns där: För att förlora kontrollen, för att inte vara säker på att leva upp till kraven, för vad andra ska tycka, tänka, känna, göra eller säga. Och händer inte något av det vi är rädda ska hända, börjar vi kanske fantisera om varför reaktionen uteblev. Så sluts cirkeln i jakten på den negativa bekräftelsen vi förtrycker oss med i en missriktad strategi att nå erkännande.

Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer de flesta av oss att fly friheten och istället följa rädslans väg. Följden blir ett val att förbli ett litet barn eller en arg tonåring istället för att fortsätta växa. Detta är en starkt bidragande orsak till att världen ser ut som den idag gör.

Vägen till att återfinna ditt ursprung är lång och mödosam, men också vacker och fylld med liv. Färden börjar med att illusionerna som styrt ditt liv ses igenom, bilder skapade i vårt falska jags ögon ditt ego. Resan fortsätter med att släppa taget om dina begär, beroenden, vår girighet och egoism som du var tvungen att skapa för att överleva. Istället öppnar du upp och accepterar din djupa sårbarhet vilken alltid legat gömd inom dig. Du läker relationen med ditt inre sårade barn och med ditt sanna jag. Utifrån den platsen kan du sedan med nya ögon möta dig själv och världen. En färd ifrån överlevnad till sanning. En sanning som bor inom oss alla, bara tillfälligt undanstoppad i vårt inre.

Att leva i sanning är inget tillstånd du plötsligt erhåller utan snarare en ny livsinriktning. Du kommer alltid erfara en överlevare inom dig själv, sådana är vi ursprungligen skapta. Låt oss acceptera detta. Vi är trots allt människor i en värld som blivit galen, men som vi alla har möjlighet att påverka och förbättra.

Avslutningsvis hoppas jag att det du läst väcker mod och lust att våga ta ytterligare några steg på färden. Min övertygelse är att vi behöver varandra när våra livsstigar då och då
korsas. Jag önskar dig god resa och på återseende.

Sinnesro bönen
Gud giv mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden

Hjälpte detta dig?

Dela gärna med dig isåfall. Känner du någon som hade kunnat ha nytta av detta? 

Facebook
Google+
Twitter
WhatsApp
Email

Berätta vad du tycker

Berätta vad du tycker, tänker och känner. Vi kan alla lära oss något från varandra.